..........



Du rycktes ifrån oss, från denna värld, på bara en bråkdel av sekund.
Varför? Jag vet du ville se himlen, men kunde du inte väntat ,
så hade vi kunnat sett den tillsammans?
Du finns i mina tankar, i mitt hjärta. Du följer alla mina steg jag tar,
men varför kunde vi inte ta dom tillsammans?
Det svider, syster, det svider.
Mitt liv blir aldrig som det varit.
Åren har gått,
men sorgen är lika stor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0